Kallekritik

Efter fyra strandade försök att jobba hemifrån på datorn igår fick jag tillslut nog. Datorn brummade, tuggade och vägrade samarbeta. Den har länge varit opålitlig så beslutet att hela datorn skulle formateras fattades snabbt. Nu sitter jag därför med en dator som är återfödd och som faktiskt funkar. Skönt!
 
I morse ringde klockan vid nio. Jag fick kämpa mig upp, så hur det ska gå att börja jobba imorgon och gå upp innan klockan ens är sex vågar jag inte tänka på. Jag kanske skulle ha en sådan väckarklocka som Kalle Anka har i husvagnen, som rullar in täcket och sedan slår mig med det?
 
♦ 
 
På tal om Kalle Anka... När det gäller artikeln som skrevs, som fick så stort genljud i etern, så var det många reaktioner och åsikter som fördes fram. Många var imponerade, glada och tyckte att det var en förträfflig idé, medan andra var mer kritiska. När det gäller en sak som blir uppmärksammad så höjs flera röster, vilket förstås är både nödvändigt och utvecklande. Och så länge den som kritiserar håller god ton, så känns frågorna aktuella och befogade.
 
Jag fick till exempel en fråga kring artikeln som var mer kritisk, och den frågan gällde den politiker som var inblandad i artikeln. Personen som kommenterade undrade om mitt ansvar kring att KD-politikern fick utstå påhopp i samband med att hon omnämndes som en förespråkare för en nedläggning, om jag kände ånger inför vad jag gjort och hur jag i efterhand skall bemöta alltsammans i klassen.
 
För att kunna svara på frågan om ansvarstagande när någon råkar i kläm på ens egen bekostnad så måste jag först gå tillbaka i tiden till då artikeln skrevs.
 
Idén att vi skulle lägga ut en falsk nyhet kunde inte ha förverkligats lika effektivt om vi inte hade fått möjlighet att publicera den via Storkens Nyheter. Det innebar förstås att texten blev Storkens när den skickades vidare, i och med att det är deras "nyhetssida". En ändring som föreslogs från utgivarens sida innan nyheten skulle publiceras var att byta ut Gudrun Schyman, som vi valt, till en kristdemokrat, vilket vi gick med på.
 
Det var alltså en för mig främmande politiker som stod nämnd i artikeln, men samtidigt var det någonting som jag gått med på och hade jag vetat precis vilket liv det skulle bli med just vår artikel så hade jag nog med facit i hand tyckt att artikeln hade burit sig själv, också helt utan politiker. För mig, och säkert för mina elever också, var det dock en fullständigt överväldigande reaktion som uppstod när folk faktiskt trodde på vad en åttondeklass hade skrivit en SO-lektion.
 
Visst känner jag därför viss ånger inför det hat som Ebba Busch Thor (och även SVT!) utsattes för, men samtidigt är det inte vi som skrivit de hatiska meddelandena, utan det är de som trott på artikeln och spridit hat och hot mot politikern som har skuld i det hela. Jag kan inte ta ansvar för vad vuxna människor skriver på internet, även om jag hade velat. För vilken rätt har man att kränka någon, må vara politiker eller ej, bara för att hen har uttryckt sin åsikt? Ingen. Det är oacceptabelt och jag tycker att man som vuxen bör skämmas.
 
Utan att vara alltför generaliserande, och utan några forskningsbelägg, vill jag tillstå att de som sprider näthat kanske framförallt borde gå en kurs i källkritik först? Näthat tror jag kommer ur att man blir förbannad utan att reflektera, och också utan att man tar hänsyn till vad som finns bakom ens egen skärm. Är det dessutom en politiker så är många av åsikten att "det är deras jobb att ta kritik" och man vräker på utan någon som helst hänsyn.
 
Vår satirartikel är inte överspelad ännu. Häromdagen omnämndes den på lajkat.se som en av de sju roligaste skämtartiklarna från 2014. Det har varit en väldigt intensiv och spännande upplevelse, där en politiker kanske kom mer i kläm än vad som är acceptabelt, men samtidigt har jag personligen kontaktat Ebba kring saken (vad som sades håller jag för mig själv) och själv gjorde hon ett jättebra uttalande på sin Facebooksida där hon dementerade ryktet och dessutom manade folk till att tänka och reflektera kring vad de läser och tror på.
 
I klassrummet upphör nog aldrig diskussionerna om hur lättlurade många svenskar var och är, men också hur lätt det är att kränka och sprida hat. Lektion ett var källkritik. Lektion två kommer att handla om hur man uppför sig på nätet. Och jag är övertygad om att mina åttondeklassare vet mer om hur man bemöter andra människor på nätet än de som delade vår falska nyhet om Kalle Anka gör.
 
Slutligen vill jag framföra en undran till alla som upprördes och chockades över "beslutet" med Kalle. Hur kan en gammal tecknad film vara viktigare än respekten för andra? Varför är det inte okej att ta bort ett inslag som rullat på sedan 60-talet, men fullt acceptabelt att hota och bete sig illa?
 
Ha en trevlig trettondag jul. 
/therese
Allmänt, Seriöst | | En kommentar |

Sagan om en falsk nyhet

För ett par veckor sedan upptäckte jag till min förfäran att det var precis så enkelt att sprida falska nyheter som jag trott. Inför min åttondeklass visade jag den falska nyheten om den svenska flaggan och reaktionerna lät inte vänta på sig. Eleverna blev upprörda, arga och frustrerade. Men plötsligt var det någon som hajade till. Var det verkligen realistiskt?
 
Det var det inte. Det var så falskt som det kunde bli, och det ledde till en mycket intressant diskussion om folk verkligen köper vad som helst på sociala medier, bara nyheten är tillräckligt braskande? Kan det vara så att källkritiken är död?
 
I sann empirisk anda bestämde klassen och jag att vi också skulle sprida en falsk nyhet, och se om vi fick någon reaktion. Eleverna föreslog ämnen, det ena mer provocerande än det andra, och tillslut stod det klart att vi skulle slå till där det ömmar mest: jultraditioner. Vi skulle sprida lögner om Kalle Ankas jul.
 
Jag tog kontakt med Storken och frågade om vi fick publicera vår text hos dem, och det gick de med på. Det var bara att skrida till verket, och alltsammans gjordes med största diskretion. Ingen annan skulle veta vilka onda planer som smiddes i klassrummet. Inte förrän det var dags. Dagen D kom i onsdags. Plötsligt låg texten ute på nätet.
 
 
Det var så roligt att läsa den. Jag njöt i fulla drag, men sedan glömde jag bort saken under resten av dagen. Det är ju så när man är lärare. Tusen saker sker och man måste tänka på annat. Desto större blev glädjen när jag såg att artikeln faktiskt nämndes på Metros hemsida, och när jag läste artikeln så visste inte skadeglädjen några gränser. Kunde det verkligen stämma att både Rix FM och Aftonbladet svalt nyheten med hull och hår?! Utan att kolla källan?!
 
Tanken var från början att göra ett pedagogiskt och konkret försök att visa hur lätt det är att sprida falsk information. Nu när jag faktiskt sett med egna ögon hur vansinnigt enkelt det är så blir jag faktiskt lite orolig. Förstår vi verkligen vad vi gör när vi delar utan att tänka till? Idag var det en oskyldig text om tecknad film, men vad sprids utan eftertanke imorgon? 
 
 
 
 /therese
 
Allmänt, Seriöst | | En kommentar |

Några ord om ordet feminism

 
Då och då seglar det upp debatter på diverse sociala medier om sånt som egentligen inte ens borde vara värt att diskutera. Ett exempel på det var när F! kom in i EU-parlamentet, och folk var rasande över hur alla radikala vänsterfeminister kunde ha röstats fram till EU. Inte riktigt lika många var arga över SD:s framgångar - och att det falska F!-manifestet sedan fortsatte cirkulera och användas som argument gjorde mig rosenrasande. Nu är det några veckor sedan, men fortfarande ser jag idiotiska diskussioner överallt. Så nu lägger jag mig i, jag också.
 
Oavsett vilken politisk åsikt man själv förespråkar så borde jämställdhet och ett steg bort från det normativa patriarkatet vara önskvärt, inte bara för kvinnor utan också för män. Det glöms lätt bort att det också finns nackdelar för män i ett patriarkat. Det är inte någonting som innebär att man istället skapar ett matriarkat, vilket också det bygger på en könsmaktsordning där man värderar varandra efter kön (eller för all del, genus). Patriarkatet påverkar gruppen män på ett negativt sätt, och här får ni två exempel på hur. 
 
1. Ett patriarkaliskt samhälle förespråkar och upprätthåller ett ouppnåeligt manlighetsideal, där män inte har rätt att bejaka känslor och där man inte skall sticka ut från det som ses som normalt maskulint beteende.
 
 
2. Mannens livsroll förblir styrd av det faktum att mannen skall vara den som fixar brödfödan, och det innebär att papparollen alltid kommer att ses som mindre viktig och underställd mammarollen (kanske framförallt juridiskt). 
 
~~~~*~~~~
 
Jag önskar damerna i F! all lycka till framöver, och hoppas att ordet feminism tillslut skall få upprättelse och kunna användas också av vanliga, vettiga människor som idag är för rädda för att uttala det -och det utan att folk per automatik ser en som rabiat manshatare. Ordet har inte blivit förstört. Jag tänker fortsätta använda det så mycket jag vill, utan att för den skull vara en manshatande kärring. Ordet behövs, precis som feminismen i sig, för ett jämställt samhälle.
 
P & K
/T
Allmänt, Seriöst | | Kommentera |
Upp