Februari 2019 - Del 1

Med februari kom Elnas första löp. Samtidigt som jag arbetade de sista veckorna innan sportlovet kom enorma mängder snö som gjorde tillvaron vit men annars ganska omständlig. Att ta sig till och från jobbet, med tillhörande stopp hos Elnas dagmatte, tog plötsligt betydligt mer tid - och att harva runt promenadstråken i ankeldjup snö tyckte åtminstone inte jag var någon förbättring.
 
 
 
 
Då var det tur att det fanns sällskap att tillgå. I den hundgrupp som jag administerar på Facebook bjöd jag in till gemensam promenad, och faktiskt var det ett par som nappade. Det blev en snörik promenad tillsammans med fem andra hundar i olika storlek. Toppen, tyckte Elna!
 
 
Det där med att löpa är ingen hit, tycker Elna. Hon avskydde blöjan, så hon har inte haft på sig den alls nästan. När hon fick den på sig vägrade hon röra på sig, och stod bara med huvudet hängande som i den djupaste sorg - och vem kan stå ut med det? Hon fick ha den under några nätter, men sedan bestämde vi att vi helt enkelt fick stå ut och istället försöka hålla rent själva, med viss assistans från Elna själv.
 
Turligt nog hade rallylydnadskursen ett par veckors uppehåll precis när Elna började löpa, så vi behövde inte missa några träningstillfällen. För att underlätta för Elna så blev det ett par veckor med ganska låga krav innan sportlovet drog igång, så att få återuppta träningen igen under v. 7 är efterlängtat.
 
 
 
Själv märker jag hur mycket mitt humör påverkas av vädret. Nu börjar det bli ljusare på kvällarna, ända till klockan fem är det nu relativt ljust - och snön har smält. Tillsammans med solskenet om dagarna var förutsättningarna goda för ett riktigt skönt sportlov.
 
 
I en fruktskål, precis som vid ett lov, kan man få nya perspektiv!
 
Allmänt, Elna | | Kommentera |

Januari 2019 - Del 2

Varför fick bloggen plötsligt nytt liv igen, så här en februarikväll? Den frågan är inte svår att besvara, även om den ger mig lite hjärteknip. Jag är nämligen en nostalgiker och dessutom lider jag av dåligt minne (jag överdriver inte nu utan har verkligen, dessvärre, svårt att komma ihåg saker på lång sikt). Jag upptäckte därför, när jag gick igenom mobilens alla bilder häromdagen, att jag redan glömt massor av allt fantastiskt som jag upplevt tillsammans med Elna - och att hon faktiskt inte längre är en liten luden valp utan en gänglig och alert unghund, med allt vad det innebär - och därför behöver jag bloggen som bollplankt och "back up", om man vill använda den termen.
 
I förra inlägget berättade jag om hundmässan och vår ytterst blygsamma insats vid valputställningent för västgötaspetsar. Någonting gott som kom ur hundmässan var att jag träffade Marcela, en trevlig tjej som har en släkting till Elna, den ett par år äldre hanen Bästen Busfrö. Vi bytte kontaktuppgifter och sågs redan helgen därpå i Vättlefjäll för en playdate med våra pälsklingar. Det var en succé, tyckte Elna, som röjde järnet med Bästen.
 
 
 
 
 
Tycker ni att de är lika? Och visst ser Elna liten och feminin ut i jämförelse med den något maffigare Bästen? Playdaten blev emellertid så pass lyckad att det inte dröjde längre än ytterligare en vecka innan Elna återigen fick leka med andra "vättar", och den gången inte bara med Bästen utan också med lilla underbara valpen Hallon. För en gångs skull var Elna inte minst.
 
 
Lilla Hallon tyckte att den ganska buffliga och energiska Elna var en smula jobbig, men hon följde tappert med på promenaden och blev allt mer tuff. Att se en yngre hund än Elna var en tydlig markör för hur stor hon faktiskt blivit. Det kändes nästan lite jobbigt. Tiden går ju jobbigt fort när valparna växer.
 
 
 
 
Ett kluster västgötar i olika storlek, olika nyanser och med olika svansar. Rasen har ju både lång svans, stubbsvansar och alla längder däremellan - och här fanns lite av allt representerat. Elna har lång svans och är ganska "röd" medan Bästen saknar svans och är mörkare grå - och lilla Hallon är en ljusare grågul nyans och hennes svans är halvlång (som ni kan se på första bilden). Att västgötaspetsen är såpass varierande i utseende och utförande var ett stort plus som vi vägde in när vi valde rasen - för visst är det roligare med en hund som har ett "eget" utseende än att köpa en hund som ser ut som om den var fabrikstillverkad?
 
 
 
Vädret under andra halvan var minst sagt varierande. Snö och smälta avlöste varandra. Mellan de två ovanstående bilderna är det bara ett par dagar, och snöbilden togs före bilden vid havet. 
 
Allmänt, Elna | | En kommentar |

Januari 2019 - Del 1

Januari kom och passerade. Efter en lugn nyårsafton på landet avnjöt vi några sista lediga dagar innan vårterminen drog igång, men så värst lugna blev de inte. Anspänningen var nämligen ganska stor då Elna och jag anmält oss till valputställningen för Västgötaspets på My Dog. Nybörjare förvisso, och målet var inte att vinna utan framförallt att än en gång få en (hoppades vi) objektiv bedömning och få chans att träffa andra som har "västgötar", samtidigt som det var bra miljöträning.
 
 
 
Det gick väl inte så värst bra, men inte grät vi några tårar över det. Istället bestämde vi oss för att det varit ett par intressanta dagar, men att vi nog kommer satsa på annat som vi tycker är roligare - gå långa promenader och geocacha ännu mer, trickträna hemma och dessutom hade vi en nybörjarkurs i rallylydnad, som skulle dra igång lite senare den månaden.
 
 
Elna träffade alla sina kullsyrror under My Dog. Dels var Clair med på valputställningen, eftersom Elnas uppfödare behållit henne och var anmäld, men även systern Assi dök upp som åskådare tillsammans med sin familj. Elna och Assi kände igen varandra direkt, och visst är de galet lika varandra? Tyvärr var det stört omöjligt att få en bild där båda var stilla och skarpa, så den här mycket "smetiga" bilden är det bästa jag kan uppbringa. Elna sitter till vänster.
 
 
Gott om gratisprover och ett riktigt skojigt aktiveringsspel fick vi ändå med oss hem från hundmässan. Och dessutom nya bekantskaper, vilket ni kommer att få läsa mer om i nästa inlägg.
 
/T & E
Allmänt, Elna | | Kommentera |
Upp