Vår lilla resa och mitt stora fynd

Igår kväll stannade vi bilen utanför dörren, stängde av motorn och satte nyckeln i dörren. Ögonen var lite grusiga, håret oborstat och kläderna skrynkliga efter ännu en, men dock den sista, etapp på min och Jonas bilsemester. Det var en resa som på åtta dagar hade tagit oss drygt 150 mil runt i södra Sverige och på Sjaelland. Ett kort överslag visar att det innebär cirka 19 mil om dagen. Jag som normalt en vardag kör 12 mil tur och retur till jobbet är förvisso van bilförare, men visst är det skillnad när man kör på nya vägar.
 
 
På något sätt ska jag försöka sammanfatta vår resa i lagom stora portioner. Trots att vi kört mycket så har vi hunnit göra enormt mycket på dessa få dagar. Lite på skämt har vi sagt att vår tripp mest handlat om slott, kyrkor och fåglar - och det är faktiskt inte alls helt fel sammanfattat. Men jag vill nog ändå lägga till orden loppisar och geocaching, annars blir det inte helt rättvist.
 
Jag blev lite sugen på stolen...
 
Jonas hittade en massa gamla filmrullar, nerstuvade i en flyttlåda. 
 
Vi har varit på många loppmarknader under vår resa. Det praktiskt taget kryllar av dem på Nordsjaelland och i Skåne, men tyvärr har vi inte fyndat särskilt mycket. I Danmark finns enorma loppisar med allt möjligt, skräp och skatter om vartannat. Det är oftast privatpersoner som smäller upp en loppis på sin gård eller också hyr de in sig på gator och torg - men priserna är höga, även innan man gör överslag till svenska kronor. Många gånger står inga priser alls, och då gäller det att vara luttrad.
 
 
Man får också vara förberedd på att rökning antagligen är tillåtet och självklart inne i loppisen. Köper man möbler och annat så är det tyvärr inte ovanligt med röklukt och nikotinfärg...
 
 
Det bästa i loppmarknadsväg, och där man verkligen kunde fynda och gå länge, länge var Det Blå Marked"Den blå marknaden", i Haslev. Man passerar bara några kilometer öster om den lilla byn om man är på väg mot färjan vid Rødby, men här bör man stanna om man passerar under en helg och har ett par timmar över. Det är en stor kommers där många olika privatpersoner (mest pensionärer, verkade det som) har små avdelningar fyllda till bredden med allt från möbler, vintagekläder och smycken till nazistprylar och porrtidningar. Du går igenom mer än 10 000 kvadratmeter loppis, och tydligen är detta Skandinaviens största permanenta loppmarknad. Bara en sådan sak. Men självklart skyltas det inte från motorvägen, utan man får hitta själv.
 
 
Jag hittade och kunde äntligen lägga beslag på en grön bankirlampa. En sån här lampa har jag velat ha så länge jag kan minnas. Jag minns att jag redan som tonåring planerade att ha en sån här lampa i min första lägenhet. Problemet var bara att de inte fanns någonstans, om man inte ville köpa en ny för över två, ibland tre, tusen kronor. Nu sprang jag på en inne på Blå Marked, och kunde till och med pruta på priset med mannen som sålde den. Den passar perfekt på min sekretär, och ger ett fantastiskt ljus.
 
 
 
/T
 
Allmänt, Inredning | | Kommentera |

En inredningsdetalj från Råhult

I skogen finns både det ena och det andra. Det finns, rent utsagt, för jävla mycket skräp, och jag fascineras av hur folk kan med och får idén att slänga all möjlig skit på de mest otänkbara och otillgängliga av platser. Kalla mig grinig käring hur mycket ni vill, men jag blir förbannad när det är så nedskräpat att man knappt kan se naturen.
 
Allt som ser ut som skräp behöver dock inte vara det. I våras fick vi till exempel tag i fina, fräscha pallkragar utan att betala en krona, genom att samla upp sådant som andra dumpat vid vägkanten. En liten insats från vår sida som nu har genererat riktigt fin sallad och spenat till många middagar.
 
 
 
Jackpotten blev när vi under en runda utanför Partille, i det område som kallas Råhult, sprang på en konstig trälår en bit in i skogen från stigen där vi gick. Jag gick närmare för att kika. Det tog bara ett ögonblick innan jag fattade att det här var någonting utöver det vanliga. Det var en gammal fraktlåda i trä, med fraktsedel och tryck på sidorna. Till och med fraktsedeln satt kvar, även om mottagaren blivit utsuddad av väder och vind.
 
 
 
Mitt i skogen hittade vi alltså en trälåda från Marabou, med tryck om deras Ergo Cacao. "Den är dryg och den är god" står det under den lite bleknade storken. Tyvärr glömde vi att ta med oss den efter söndagspromenaden, och jag våndades i flera dagar över detta. Till sist, på onsdagen, kunde jag inte vänta längre utan körde upp till skogen igen och hämtade lådan för att sedan ta med mig den hem.
 
Efter lite efterforskning har jag hittat lite information, och lådan är med all sannolikhet från 1930-1950. Troligast från någon gång under de tidigare åren, då deras produktion av Ergo Cacao upphörde i slutet av 40-talet. Jag hittade flera sådana där charmiga gamla reklamsnuttar om just deras Ergo Cacao. Kolla gärna in länkarna nedanför!
 
Reklam från:
 
 
Den här lådan hade alltså legat mitt i skogen där den blivit utsatt för väder och vind. Ändå tyckte jag att den var i helt okej skick och jag kände att jag måste ta med den hem. Den fick komma till Lerum där den torkades ur, restaurerades en smula och fick lite träolja invändigt. Sedan funderade vi över hur vi rent praktiskt skulle kunna använda lådan.
 
Fynd i all ära, men kan man inte ha en så pass stor pryl i en lägenhetstvåa så är det tyvärr inte mycket bevänt med den. Turligt nog passade mina dynor till utemöblerna perfekt, så nu har vi smart förvaring (vilket vi saknade!) och en fin liten möbel med en rolig historia. Fyra små hjul under, ett par gångjärn och ett lock som vi klädde in och vi har en fin liten hallmöbel med förvaring - och inte heller denna gången för några pengar, annat än för hjulen.
 
 
 
 
 
I lite Antikrundan-anda kan man ju fråga sig vad en sådan här låda kostar att köpa, och hur i all friden man kan få för sig att göra om den så som vi har gjort. I fint skick är sådana här lådor värda en femhundring, kanske lite mer. Det ni inte ser är att vår låda faktiskt inte är i orört skick, utan den har lite skavanker som är rätt charmiga. Möbler och ting som berättar någonting är det finaste jag vet, och lådan kommer inte att säljas utan får stå hos oss så länge vi känner oss nöjda.
 
 
 
Allmänt, Grönska, Inredning, geocaching | | Kommentera |

Vi byggde en sänggavel

Vad vore februari utan ett projekt att sätta tänderna i? När jag tittar tillbaka i arkiven så har det inneburit både friggebodsrenovering, bunkerbyggande (snöbunkern, minns ni?), plantering, bakning och en massa annat. Sportlovet är kort, så då får man göra det bästa av dagarna. I år har jag en hel del som ska avklaras, så det känns som att tiden är alldeles för knapp. Jag måste jobba ikapp lite geografi, rätta inlämningsuppgifter från årskurs 8, bli frisk från en enerverande förkylning, geocacha (Ja, det är ett måste. Nu står siffran på njutbara 333, men fler ska det bli) och även bygga en sänggavel.
 
Vi har varit sugna på en snygg sänggavel rätt länge, och hade efter lite tankeverksamhet äntligen fått fram ett bra koncept. Givetvis skulle den vara i tyg, med lite stoppning så att den inte var för hård, men vi ville också ha förvaringsmöjligheter genom en hyllanordning bakom. Med hjälp av en spånskiva (som vi tyärr fick såga itu för att den skulle få plats i bilen) och två långa plankor sågade i lagom bitar kunde en stomme snickras ihop. Vi hade redan vit målarfärg hemma som passade perfekt. Bredden på gaveln var samma som på sängen, och sedan valde vi att göra den 120 cm hög. Med hyllorna är den en dryg decimeter tjock.
 
 
Steg 1, 2 och 3. Snickra ihop, måla hyllan och fästa stoppning. Det ni inte ser på bilderna är att vi stärkte upp konstruktionen med fler tvärslåar i mitten. Stoppningen och tyget köpte vi på IKEA. Istället för att köpa löpmeter med dyr vadd så köpte vi ett vanligt täcke som vi vek på tre och sedan spikade fast. Vi använde små spikar för just möbler. Jag vet att många använder häftpistol och det går säkert lika bra, men spikarna blir snyggare där det är synligt.
 
 
Tygvalet var både lätt och svårt. Jag visste ungefär vad jag ville ha, men i och med att vi valde ett randigt tyg så blev det ganska svårt att spika fast utan att det blev snett. Det tog en bra stund, men blev riktigt bra faktiskt i slutänden. En enfärgad gavel är alltid snyggt, men jag tror fanken att det här blev snäppet vassare. Tyget hittade vi också på IKEA. Det heter UllaKarin och finns att köpa som metervara.
 
 
 
 
 
Allt är på plats! Nu pryder gaveln sovrummet och ger en mjukare och mer ombonad känsla. Vi har fortfarande en del kvar att fixa i just sovrummet, men det börjar arta sig. Att bygga eget tar måhända lite tid och energi, men det är kul att få precis som man vill och att faktiskt kunna vara stolt över en möbel man byggt själv.
 
/T
Allmänt, Inredning | | En kommentar |
Upp