Projekt Akilles: Mål i sikte?!

Trots ett bakslag av bibliska proportioner i tisdags känns det som att processen snart nått sin fullbordan. När jag kom hem på tisdagen, helt slut efter att ha jobbat natt, upptäckte jag att jag glömt att stänga in Akilles på toan under tiden som jag var borta. Och lägenheten stank av kattskit. Katthelvetet hade bajsat och kissat i min säng, och lukten hade liksom legat och marinerats in i lägenheten och i mina lakan under natten. Ni förstår säkert själva hur glad man blir i det läget, när man inte sovit på ett dygn och måste kliva upp om bara ett par timmar för ett obligatoriskt seminarium. Jag stod där och skurade, städade och bölade medan skitlukten stod mig ända upp i näsan. När jag städat det mest akuta lade jag mig på soffan och sov ett par timmar. Det var inte mitt livs lyckligaste dag.
 
Men nu ni! Akilles har inte längre den gröna ringen på toan, och han har faktiskt både kissat och bajsat helt utan ring! Återigen är det samma tjuriga motvilja till en början, men sedan kommer han tillrätta och gör det han skall. Hit har vi nått tidigare, men då ville han verkligen inte gå på Litter Kwittern, och jag lät honom istället gå ut. Nu har jag sett att han faktiskt kan tänka sig att använda toan, trots att mängden strö är minimal. Grejen är att eftersom det är sommar och sol, och Akilles älskar att vara ute, så ska han få vara ute en del och använda toan inomhus om och när det behövs. Att ha en stor, stinkande kattlåda i badrummet, som han ändå inte använder, är ju faktiskt väldigt onödigt. Tråkigt nog vill Akilles inte komma in när det är fint väder, så jag ser honom härja runt här ute och ignorera mig högaktningsfullt när jag visslar på honom. Toatränad katt till midsommar? Ja, kanske. Med betoning på kanske.
 
/tessays
 
 
 
Akilles toaträning | | Kommentera |

Projekt Akilles: Trägen vinner

Toaträningen fortgår.
Akilles och jag jobbar vidare med den gröna ringen, och Akilles har fått bli mer inne- än utekatt det senaste, så han har tvingats att använda toan inomhus. Han vet ju att han kan gå ute, och ibland hoppar han upp på fönstret först när plikten kallar, men får ge sig när jag inte släpper ut honom. Han har insett, och accepterar betydligt fortare än förr, att han måste gå inomhus ibland. Det ger mig hopp om att han snart skall acceptera att gå på toa utan strö.
 
Efter att ha sprätt ner nästan allt strö i toan så kan Akilles komma till ro. Sprättandet har dock minskat betydligt, jämfört med för ett par månader sedan. Mängden strö har jag också minskat på undan för undan, se bilden nedan.
 
Det här är den mängd strö som Akilles har just nu. Veckans mål är att halvera också denna mängd, och sedan är det dags att ta bort den sista ringen igen. Förhoppningsvis kommer det att gå vägen den här gången. Jag vågar knappt hoppas, men är Akilles toatränad (eller åtminstone vänjd vid LK:n utan ringar) till midsommar så blir jag lycklig. 
 
Det är viktigt att dölja bajset, tycker Akilles som skrapar lite på ringen och Litter Kwittern efter uträttat behov.  Med tanke på att jag började för snart ett halvår sedan så kan man undra hur i hela friden jag orkat hålla på så länge, och håller på än. Det undrar jag också i mitt stilla sinne. Men det har blivit en del av vardagen. Dessutom är jag alldeles för envis för att ge upp när vi kommit så långt. 
 
/tessan
Akilles toaträning | | Kommentera |

Projekt Akilles: "Grönt är skönt"

Nej, kära vänner. Akilles är ännu inte en fullfjädrad toalettbrukare. Tyvärr. Trots att vi nu hållit på i månader så har vi inte kommit i mål. Det verkade så lovande när jag kunde ta bort den sista ringen. Men jag hade mina funderingar kring hur Herr Katt skulle emotta förändringen, och mycket riktigt.Akilles var fullständigt oförstående och ville bara ut så fort han blev nödig. Dum och bekväm som man är så släppte jag ut honom, och toan blev helt ointressant för Akilles. Helt förståeligt, på sätt och vis, men jag satte käppar i mitt eget hjul. Det är så mycket bekvämare att låta katten gå ut och ha kul och kissa och skita var och när han vill, än att ha honom inlåst på toa och behöva komma hem och skura bajs.Inget ont som inte för något gott med sig dock. Nu när hela sommaren känns som ett ångestladdat svart hål så kan jag kanske göra en uppryckning och hålla lite mer koll på katten så att han verkligen lär sig att använda toan. Min närmaste plan är att minska Akilles utetimmar, så han får återupprätta vanan att använda LK:n. Det är en regression, men inte någon kapitulation, och det är en tröstande tanke.
Akilles toaträning | | Kommentera |
Upp