Ett lördagstips

Lördageftermiddagarna är så vansinnigt sköna. Då är min arbetsvecka till ända, och jag kommer hem från jobbet i stallet. En kaffe och lite vila, med benen molande efter en lång dag. Även om stallet också är jobb, med alarmklocka som ringer och väcker och mycket att göra, så är det avslappnande på samma gång. Jag får chansen att glömma allt utom det som sker där och då. Mina små ridelever är så himla härliga, och jag får verkligen energi av att vara i stallet och se hur de utvecklas. Stolt fröken, med andra ord. Man får en annan uppskattning än på jobbet. Barnen i stallet bakar kakor till en, ritar teckningar och vill kramas. Man upplever inte riktigt samma glädje hos högstadieelever, även om de är roliga på andra sätt.
 
Nu bär det nog av till landet i alla fall. Från början skulle vi stannat hemma i helgen, men vädret lockar och drar alldeles för mycket. Sitta här i vår trånga och smutsiga etta när man kan vara på landet och få skit under naglarna, äta gott, basta, få frisk luft och tända en brasa till kvällen. Snart har vi också fått färdigställt vår badtunna som vi kan puttra i.
 
Förhoppningsvis blir det också en och annan sådan här.
 
 
Den som är utan tunna, sommarstuga eller frisk luft kanske kan glädjas åt ett vintips istället. Jag är, som tidigare nämnts, väldigt förtjust i just italienska röda viner. Jag är absolut ingen expert, men försöker att snappa upp så mycket jag kan för att på så sätt kunna välja viner som jag vet kommer att smaka bra. Två riktlinjer är att hitta en druva du är förtjust i, och ett land. Kombinera dem, och du har förhoppningsvis ett vin som kommer att falla dig i smaken.
 
Appassimento är lätt att förväxla med ett italienskt druvnamn, men faktum är att det är namnet på den framställningsmetod där vinet tillkommit. Duktiga vinkännare kallar metoden för "fusk-Amarone" eftersom det används (precis som när man gör dyra Amaroneviner) delvis torkade vindruvor i framställningen. Jag gillar det dock. Vin ska inte vara så jäkla pretentiöst alltid.
 
För att återgå till ämnet så var vinet ovanför ett sådant vin, på den druva som på andra sidan Atlanten kallas Zinfandel men som i Italien heter Primotivo. Det är samma druva, men heter olika. Båda är ofta bra, tycker jag, även om jag gillar vin med hög fruktighet men samtidigt låg sötma. Svår kombo, men italienarna verkar fixa det. Tummen upp till Passitivo Primotivo, ett vin för strax under hundralappen som passar perfekt på fredag- eller lördagkvällen!
 
/tessan
Allmänt, Dryck! | | Kommentera |

En varm vinrekommendation

Jag vill tipsa om ett rödvin som jag drack igår till fredagens fläskfilégryta. Vinet är ett italienskt Montepulciano, som jag har en stor förkärlek för, och heter Il Conté. Det smakar fantastiskt till mat, men är minst lika gott att smutta på i soffan eftersom det inte är tungt eller svårdrucket på något sätt. Prismässigt så ligger en flaska på 66 kronor, och bör finnas på ditt lokala Systembolag. Prisvärt och gott! Som det skall vara.
 
Nu skall jag snart in till stan igen för att ha trevligt med en hoper danskar. Det blir restaurangbesök med Jonas två gamla kollegor och den enes flickvän Emilie, som också är lärare och tycker om hästar. Klok kvinna, det där. 
 
/t
Allmänt, Dryck! | | Kommentera |

Pulled pork-wrap

 Oftast när jag bloggar om mat och recept så skriver jag om sådant som jag lyckats med och som blivit riktigt gott. Undantaget var kanske när jag bakade efter "Hela Sverige Bakars" utmaningar, där det blev väldigt blandade resultat. Idag skriver jag dock ett sådant inlägg igen.
 
Jag smakade på pulled pork för första gången under Musikhjälpen, där jag köpte en pita med kött och coleslaw och sås. Det var så satans gott att jag sedan dess tänkt att jag ska göra något liknande. Men själva grejen med pulled pork är ju att det skall tillagas så länge i ugnen för att bli sådär mört och smakrikt, och den tiden finns verkligen inte. Därför köpte jag en "fusk" pulled pork, som var tillagad och som bara skulle ha en halvtimme i ugn. Tillsammans med tortillas, hemgjord vitlökssås, rödlök, riven ost och sallad blev det wraps som gick smidigt att göra redo och som ändå kändes lite festliga.
 
 
Nu hade jag kunnat avsluta med att berätta att det smakade fantastiskt och blev oerhört lyckat. Men då är jag inte helt ärlig. Köttet var sådär, faktiskt. Det var inte alls samma smakupplevelse som på Gustav Adolfs torg, trots att det var oerhört mört och såg gott ut, särskilt i wrapen. Det smakade liksom konserverat, och hade en lustig eftersmak. Det var inte totalt oätligt, men det var faktiskt inte särskilt gott. Tyvärr.
 
Mitt försök att göra en lite mer spännande wrap än tacos föll en smula på målsnöret, särskilt när det var på huvudingrediensen som det hela fallerade. Jag får väl därför lägga in ett råd och ett tips: Om ni ska göra pulled pork så ta er tiden att göra det själva, och köp inte de färdiga varianterna även om de lovar guld och gröna ängar.
 
Pulled... kattmat?
 
Stort plus till det röda vinet "Barbara d'Asti" som inmundigades tillsammans med maten. Jag är osäker på om just den flaskan som vi drack finns på Systembolaget, men det är helt klart värt att undersökas. Jag tror att priset ligger på runt hundralappen för en flaska. Lättdrucket men ändå fylligt, precis som italienska röda viner skall smaka.
 
/tessan
Allmänt, Dryck!, Mat & recept | | Kommentera |
Upp