HSB-utmaningen! Utvärdering

För tio veckor sedan startade jag den här utmaningen och kategorin på bloggen. Tanken var att jag skulle prova nya saker, lära mig något, inspirera och inspireras - och självklart underhålla er med mina framgångar och härdsmältor i köket. Nivåmässigt ligger jag inte på samma nivå som deltagarna i programmet gjort, åtminstone inte om man skulle göra någon slags medelskicklighetsmätning. Jag har varit en väldigt selektiv bagare, som gjort sådant som är kul och som man vet blir bra. Att få gå utanför sin bekvämlighetsbubbla och tillreda någonting helt annat har varit både påfrestande och nyttigt.
 
Jag är en repetativ person, och har alltid varit. Jag tycker om att läsa om favoritböckerna, och att se om favoritfilmerna. Känslan av att återvända och kanske till och med hitta hem är oslagbar. Kanske är det en av anledningarna till att jag tycker så mycket om jul. Jag älskar att plocka fram samma julpynt, äta samma sorts julmat, lyssna på samma låtar och sånger, och samlas på samma sätt på julafton.
 
Första veckan startade med en tårta, Oscar II:s tårta för att vara precis. Det var en lagom utmaning. Otippat enkelt att baka, men ändå ovanligt och spännande. Slutresultatet blev godkänt både i smak och utseende, och efter att tårtan fått vila i frysen så var den ännu godare. Det är en tårta som jag gärna bakar igen, och som jag kommer att göra bättre och bättre för varje gång.
 
 


Veckan därpå gjorde jag en tarte tatin, som verkligen var enkelt (kort tid, få ingredienser) men med ett litet farligt moment - nämligen vändningen ur stekpannan. Den blev inte direkt vacker, och skulle nog egentligen ha serverats med vaniljkräm eller vaniljsås till. Ändå blev den skaplig, och precis som första veckans tårta så är detta någonting som man med fördel kan bjuda på. Det gäller bara att ha tillräckligt stora tallrikar att stjälpa över den på!
 
 


Den tredje utmaningen var Milanostängerna, som ni kanske minns? Det kan ju vara några av de tristaste, tantigaste kakor som jag någonsin bakat. De blev till min förvåning riktigt lyckade, och såg bättre ut än till och med vissa av deltagarnas i programmet - men Sørensen vad menlösa! Såvida inte någon uttryckligen ber mig att baka dessa så kommer jag roa mig med andra bakverk.
 
 


Vi går lite snabbt förbi nästa vecka, där det var Bagels i Utmaningsbaket. Själv valde jag att baka två andra sorters bröd, och lyckades väl med både valnöts- och morotsbrödet. Och bagels har ni ju sett mig baka vid flera tillfällen, så det gick nog ingen nöd på er.


Sachertårtan är och förblir det roligaste och godaste jag bakat av utmaningarna. Choklad, choklad, choklad och aprikos... Syndigt gott, kul att baka och lagom svårt att dekorera. Jag har funderat på att göra liknande tårtor, fast med olika sorters fyllningar och dekor - och det är ett bra tecken. Sedan kvarstår det faktum att jag är usel på att skriva på bakverk, men man ska ju alltid kunna förbättra sig, eller hur?
 


Veckans nästa utmaning höjde svårighetsgraden ordentligt, och snuddade vid mina stora svagheter. Ni minns säkert eclairerna, och jag kan på rak arm säga er att dem har i vart fall inte jag glömt. Jag har nu i efterhand fått ett par lärdomar kring pate â choux-degar, så kanske skulle de vid nästa försök bli bättre. Men med tanke på hur stressigt det var, hur stökigt det blev och att det faktiskt inte är så suveränt gott så kommer det nog krävas lite övertalning innan jag ger mig på dem igen.
 


Så till det moment som verkligen gick dåligt: Wienerbröden. De blev katastrof, både i smak och i utseende - och det tog mig så många timmar att baka. Man kan i princip säga att jag slösade bort massor av ingredienser och tid på ingenting, för efter att jag smakat på mina wienerbröd så fick jag kasta allesammans. Trista, kompakta (på vissa ställen blev degen rktigt frasig och fin), sylten och vaniljkrämen hade sprungit bort och det såg ut som att någon kastat upp över dem. Att baka wienerbröd kommer jag nog inte ge mig på igen i första taget. Då går jag hellre ner till konditorn och köper.
 

 
Den näst sista utmaningen var en dessertutmaning. Deltagarna, och jag, gjorde en Creme Caramel. Från de trista och misslyckade wienerbröden var det rena semestern att få göra någonting enklare och mindre stökigt och krångligt. Här fick jag återigen hämta lite självförtroende, och de blev helt okej. Desserter är annars inte någonting som jag brukar göra. Jag tycker om att göra pannacotta, men utöver det så bakar jag hellre. Det är ju lite mer trendigt med desserter, och de gånger som jag sett på Kanal 5:s Dessertmästarna så är det väldigt pilligt, och fjompigt, och ambitiöst. Framförallt är det ett stressigt och lite kallsinnigt, arrogant program, vilket gör att jag inte riktigt fastnat för konceptet.
 
 

Så till den allra sista utmaningen som jag gjorde, Saint Honoré-tårtan (eller bakelsen). Den var ett sammelsurium av allt som jag tyckte var svårt med de föregående utmaningarna, och krävde noggrannhet och skicklighet. Jag var så förvånad över att det inte blev värre än vad det blev, men det är kanske ett bevis på att de här veckorna med olika teman och utmaningar har gjort nytta.
 


Tack snälla ni för alla fina kommentarer, all inspiration och all uppmuntran som jag fått - trots att det inte alltid varit några vackra skapelser. Nu sätter jag istället fullt fokus (tänk tjur och röd duk) på julbakning, adventsfika och luciamys. Jag har massor av motivation och hoppas att ni skall bli minst lika inspirerade framöver. Jag hoppas att jag också har visat att även en medelmåtta som jag både kan lyckas och misslyckas, men att det är helt okej och inte gör så mycket i det långa loppet. Nu hoppas jag på snö och en fantastisk decembermånad.
 
Kram T
HSB-utmaningen!, Mat & recept | | En kommentar |

HSB-utmaningen! Vecka 45

Saint Honoré
Dessa smördegskakor/tårtor/bakelser... Det är de som berett mig de största bekymren under de här veckorna (Wienerbröden, eclairerna...), och jag måste säga att det inte heller smakmässigt är det som jag tycker är godast. Det är stressigt och utdraget på samma gång, med hastiga kavlingar och långa väntetider i kylskåp om vartannat - och i slutänden så blir det aldrig riktigt bra ändå.
 
Jag måste dock säga att jag börjar få koll på den här typen av deg nu. Äntligen får jag den luftig och fin, utan att svära mig halvvägs till helvetet och med smet snarare än deg över bakbordet och händerna. Jag kan nu säga att jag kan göra en bra smördeg, och det är jag lite stolt över. Men i övrigt så var det här ett extremt jobbigt bakverk, som tog massa tid, resurser och som var ganska svårt.
 
Saint Honoré är en tårta med dels smördegsbotten, dels med en Chiboustkräm, dels med fyllda Pâte á Chouxer ovanpå, och dels med karamelliserat socker ovanpå. Man gör hundra saker samtidigt, köket blir rörigt och det är så mycket som måste klaffa på ungefär samma gång. Jag har aldrig lyckats med Pâte á chouxer förut, kämpade som en tok med krämen och den så lovande smördegen blev... oval. Så jag svor en smula, och bestämde mig istället för att göra en bakelse snarare än en hel tårta, vilket gjorde att jag kunde välja den bästa Pâte á chouxen och skära smördegen till en fyrkant istället. Såhär blev det hela tillslut:
 
 
 
Saint Honoré!
 
Förresten så bakade jag ett gäng riktigt goda rosenbröd häromdagen. De blev riktigt fina, tack vare att jag kunde låta degen arbeta i bakmaskin istället för att jag knådade själv. Det gjorde att det kom in mer luft i degen, att de jäste bra och att de blev höga och fina. Bröd är annars bland det roligaste jag vet inom bakningen, så snart nog ska jag ställa mig och baka mer av den varan. Men kanske inte idag...
 
/t
HSB-utmaningen!, Mat & recept | Bakning, Hela Sverige Bakar, Pâte á choux, Saint Honoré, Smördeg | | Kommentera |

HSB-utmaningen! Vecka 44

Creme Caramel
Veckans utmaning var snarare en dessert än ett bakverk, nämligen brylépudding eller Creme Caramel. Det var med nöd och näppe som jag hann baka veckans utmaning. I helgen hade jag fullt upp och idag var jag dels tvungen att städa och packa inför morgonfärjan till Danmark som jag tar imorgon, och dels åkte jag till stallet på eftermiddagen. Jag fick klämma in bakningen till precis innan jag åkte, och tack och lov var veckans utmaning inte lika krävande som de där (jävla) wienerbröden. Det tog ungefär 45 minuter allt som allt, och det behövdes få ingredienser vilket gör det till en ganska tacksam rätt att baka.
 
Miniformarna i vattenbadet 
 
 
 
Jag tyckte egentligen inte att det var särskilt svårt, men jag fick verkligen inte ut själva karamellen ur formen. Den satte sig som knäck eller betong i botten, och vad jag än gjorde så fick jag inte ut dem. Kanske gjorde jag den alldeles för hård, kanske borde jag ha trotsat receptanvisningarna och smort formarna innan jag hällde på knäcken. Men det kom jag på i samma ögonblick som jag hällt på såsen. Själva puddingen blev väldigt len och fin i konsistensen, men de där formarna lär ha en extra botten framöver. Typiskt.
 
Brylépudding!
 
/tess
HSB-utmaningen!, Mat & recept | Bakning, Hela Sverige Bakar, brylépudding, creme caramel | | Kommentera |
Upp