Frisk luft!

Efter två heldagar ute i snön så har jag fått årets dos av vinter, men det kommer bli ännu mer, redan imorgon. Imorgon får ni se bilder på det projekt som Jonas och jag ägnat dagens timmar åt. Ambitiöst värre, om jag får säga det själv.

Att bara se ut över sjön, lyfta mobilen och knäppa ett foto ger ibland bättre resultat än man trott. Jag är faktiskt riktigt nöjd med den här bilden. Det är ju fint här ute. 

Snögubben! 


Nu har mörkret fallit och vi ska ut i tunnan med vin innan vi lagar middag. Imorgon ska vi försöka ta oss hem till. Av någon anledning brådskar det inte att återvända till vår förfärliga lägenhet...

/Tessan 
| | Kommentera |

Insnöade...

Det blev precis som vi fruktade. Imorse låg snön tjock och fastän Jonas och jag steg upp i god tid för att hinna skotta undan det värsta så är det inte lätt när ingen kommit och plogat. Efter två timmar hade vi tagit oss ungefär tre hundra meter, och stod med den allra längsta och brantaste backen framför oss. Det var bara att ringa jobbet och beklaga, men härifrån kom jag inte.


Det närmsta som sker är att jag måste vända bilen och ta den andra vägen upp. Någon gång ska nämligen den plogas, sade den stressade plogbilsföraren när jag ringde upp honom. 


Ska man se krasst på saken har de trehundra metrarna med skottning, fastkörningar och stress varit fullständigt i onödan. Jag kommer inte hinna till jobbet och kan inte ta med något hem över helgen heller.




/Therese 
| | En kommentar |

Från rusk till snö

Jag vet inte riktigt hur klokt det var att köra ut till landet ikväll. För några timmar sedan satt jag på ett fik med Christin som en (nästan) civiliserad stadsbo, och nu sitter jag i stugan med svart mörker och snö överallt. 

Som varje morgon jag kör till jobbet så förvånas jag över hur exakt gränsen mellan det göteborgska och det inländska klimatet går på avfarten mot Hindås. Den här gången kom snöridån precis i samma stund som vi svängde av. Märkligt att det sker precis där och så ofta.

En avåkning längre fram var nog en annan varning, som vi dock i godan ro puttrade förbi. Hjälp hade redan stannat till.

Sedan kom vi till skogsvägen, som det var duktigt med snö på, innan vi körde fram mot vår ännu mindre väg som blockeras med en bom. Där var det stopp. Ingen hade kört för och snön låg djup. Vi fick ta den andra vägen ner...

Alltså. Den vägen innebär en ruskigt lång, brant nedförsbacke och rätt kuperad traktorväg. Ner för den kanade vi med vår tappra lille japan utan dubbdäck. Hjärtat var i halsgropen, men ner kom vi. Nu har Hondan fått leka terrängfordon och plog med kofångaren. 

Imorgon bitti ska jag till jobbet. Jag ska upp. Samma väg. Det kommer jag inte göra med någon större glädje. Det är ett som är säkert. Jag får ta på skinnhandskarna och krigarminen. Så är jag liksom uppvärmd att möta tonåringarna sedan. 

| | 2 kommentarer |
Upp