Hatkärlek

Jag är en velig jävel. Jag kan stå inne i mataffären och välja bananknippe eller kycklingpaket i flera minuter ibland, fullständigt övertygad om att "Det här valet spelar roll". Jag kan hata att jag är så neurotisk, men samtidigt så är det ganska skönt att stå och rådbråka sin hjärna med trivialiteter. Jag hatar det här blogginläggets inledning, men samtidigt så suddar jag inte ut det jag skrivit utan tycker att det är ganska skojigt att snacka riktig jäkla skit. Och ni läser ju fortfarande, hah!

Någonting som jag verkligen har hatkärlek till är Kallebäck, där jag bor. Jag kan gnissla tänder över de dåliga bussförbindelserna, känna avsmak inför vårt så kallade "Köpcentrum", hata varje sekund de gångerna jag sätter foten inne på Netto och svära riktiga svavelosande eder när jag tvingar upp mig och cykeln för Kallebäcksbackarna. Men samtidigt kan jag tycka att det ganska fint här ändå, trots att hela stadsdelen i princip är en blindtarm som glömts bort och inte behövs lnägre. Jag har nära till Delsjöområdet med sjöar, stränder och långa promenadslingor; på somrarna kan man gå upp till berget och grilla med utsikt över södra Göteborg och Mölndal; jag kan i princip ta mig vart som helst på ett väldigt enkelt och smidigt sätt; och lets face it, det är skitroligt att cykla nerför Kallebäcksbacken (ibland går det så fort att jag måste sminka om mig efteråt, eftersom sminket runnit ut och blivit krigsmålning av fartvinden).


Den här skylten får illustrera allt jag hatar och älskar med Kallebäck. Jo, det är faktiskt så att det står en skylt mitt på en gräsmatta i ett bostadsområde. Vem som satte upp den, när och varför lär väl aldrig komma fram, men visst fan är det dumt? Samtidigt är det ju skitroligt, och alla Kallebäcks hundar jublar förstås.


Jag passade på att plocka lite blommor =)


Min dator är nog det jag älskar och hatar mest. När bredbandet funkar, när fläkten inte slamrar och när den gör som jag vill så minns jag varför jag spenderade alla de där pengarna på den för snart tre år sedan. Men när den gör så som den gör på bilden, då hatar jag den så mycket att jag har god lust att knäcka den över knät. Tyvärr är det mer hat än kärlek emellan oss numera, det är ett förhållande på väg att krackelera fullständigt.


...och ibland inser man att man kan ha världens finaste grannar.


Ni kan ju dra till med en gissning på vad jag lagade för mat idag. Den som gissar rätt får en tumme upp.

/Arrivederci

Allmänt | | Kommentera |

Loppislördag!

Vid kvart över nio imorse ringde alarmet på mobilen. Klockan tio skulle Johanna komma med bussen, och vi skulle åka på loppis. Lite lätt bakis och trött (se föregående inlägg) mötte jag upp Johanna här i Kallebäck, där loppis nummer ett finns. Sedan gav vi oss iväg till andra loppisar runt omkring i stan. Fem stycken hann vi med.


En saftkaraff för en tjuga och fem vinglas för tre kronor styck. Jag behövde verkligen fler vinglas eftersom jag slår sönder glas på löpande band här hemma. Tyvärr bevisade jag återigen vilket klantarsel jag är då jag slog sönder ett utav glasen redan innan jag hann packa upp det och ställa in det i köksskåpet. Suck.


Det blev förstås ett gäng böcker också.



Jag hittade den här fantastiskt vackra boken på Emmaus på Hisingen. I den finns faktainformation om historiska händelser, författare, djur och natur, dikter och en hel del annat. Jag som älskar gamla böcker blev förstås helt salig.



Knappt hade jag plockat åt mig föregående bok förrän jag fick syn på den här: en historiebok från 1837. Den är en smula ovarsamt hanterad, men är fullt läsbar. Här har författaren skrivit om europeisk historia från medeltiden fram till början av 1800-talet. Vad jag inte kunde förstå, och som upprörde mig, var att butikspersonalen helt sonika har kladdat med blyerts i boken! Jag blev rosenrasande, och försökte påtala det för kvinnan i kassan. Hon verkade dock helt obrydd. MAN SKRIVER INTE I EN BOK FRÅN 1800-TALET! Det gör man inte, punkt slut.


Slutligen fick Akilles sina allra första ägodelar, en klösbräda med skojig, svängande boll och en kattbajs-spade.

/Tessan

Allmänt | | Kommentera |

Fabulous friday

Ibland lyckas man verkligen fylla dagen till max. Allting flyter på väldigt smidigt, nästan självklart, och först när man ser tillbaka så inser man hur jäkla effektiv man varit.

Min fredag blev lite sådan. Dagen började med en muntlig examination på universitetet. I två dagar hade jag legat och stekt och pluggat inför den på en filt på baksidan, och på fredagmorgonen var det alltså dags. Jag kan ärligt säga att jag inte läst på ordentligt, det var 27 grader och sol, för sjutton! Men för att göra en lång historia kort så hade jag tur att jag fick en fråga jag kunde, och resultatet blev ett VG. Hah!

Därefter skyndade jag mig hem, svirade om och red ut i skogen med Herkules. Det var vid detta tillfälle som han tyckte att det var en bra idé att knö sig mellan två träd som stod väldigt nära varandra, med resultatet att mitt vänstra ben formligen mosades mellan den där satans granen och Herkis trinda mage. Annars var han bättre idag. Han lider av värmen väldigt mycket, så vi tog en lugn tur med bara några små travsträckor.  Det kändes ändå som att han piggnade till i skuggan under träden. Efteråt blev han duschad på gårdsplanen, snacka om att han njöt. Ögonen rullade nästan bak i skallen på honom.

Jag hann hem, duschade och sminkade om mig, och därefter hade jag min ena elev. När jag sedan kom hem pratade jag sedan ihop mig med Christin, som bjöd över mig till sig på middag. För första gången på jag vet inte hur länge åkte jag Kungsbackapendeln till Kållered. Hos Christin bjöds jag på grillat med rosé.

Därefter var det dags för Mustasch på Lisebergs Stora Scen. Tummen upp från papi får Lisebergskortet (195 kr) som ger gratis inträde till nöjesfältet hela året. Det blir nog en riktigt bra konsertsommar, trots festivalbristen för min del. Ralf Gyllenhammar och hans glada gossar spelade för glatta livet, och jag blev positivt överraskad över hur bra de var live.

Kvällen avslutades med öl och drinkar på krogen :).


Söt Christin väntar på Mustasch


Jag vet ärligt talat inte om jag skall skratta eller gråta åt mitt hår för tillfället. Vägen från hellugg till hellångt är svår, och just nu är jag i sidbenestadiet. Sidbena! Det har jag inte haft sedan jag var liten fjortis, för katten!


Awesome!

/Tess

Allmänt | | Kommentera |
Upp