Februari 2019 - Del 1
Med februari kom Elnas första löp. Samtidigt som jag arbetade de sista veckorna innan sportlovet kom enorma mängder snö som gjorde tillvaron vit men annars ganska omständlig. Att ta sig till och från jobbet, med tillhörande stopp hos Elnas dagmatte, tog plötsligt betydligt mer tid - och att harva runt promenadstråken i ankeldjup snö tyckte åtminstone inte jag var någon förbättring.
Då var det tur att det fanns sällskap att tillgå. I den hundgrupp som jag administerar på Facebook bjöd jag in till gemensam promenad, och faktiskt var det ett par som nappade. Det blev en snörik promenad tillsammans med fem andra hundar i olika storlek. Toppen, tyckte Elna!
Det där med att löpa är ingen hit, tycker Elna. Hon avskydde blöjan, så hon har inte haft på sig den alls nästan. När hon fick den på sig vägrade hon röra på sig, och stod bara med huvudet hängande som i den djupaste sorg - och vem kan stå ut med det? Hon fick ha den under några nätter, men sedan bestämde vi att vi helt enkelt fick stå ut och istället försöka hålla rent själva, med viss assistans från Elna själv.
Turligt nog hade rallylydnadskursen ett par veckors uppehåll precis när Elna började löpa, så vi behövde inte missa några träningstillfällen. För att underlätta för Elna så blev det ett par veckor med ganska låga krav innan sportlovet drog igång, så att få återuppta träningen igen under v. 7 är efterlängtat.
Själv märker jag hur mycket mitt humör påverkas av vädret. Nu börjar det bli ljusare på kvällarna, ända till klockan fem är det nu relativt ljust - och snön har smält. Tillsammans med solskenet om dagarna var förutsättningarna goda för ett riktigt skönt sportlov.
I en fruktskål, precis som vid ett lov, kan man få nya perspektiv!