Projektstart Friggeboden

Ute på landet har vi en friggebod. Den är egentligen inte så gammal, men sedan den byggdes för 15 år sedan så har det inte direkt hänt någonting - och femton år sätter sina spår. 
 
Oftast är det jag som sover ute i Friggeboden, och det gör jag gärna. Men de rangliga gamla våningssängarna, de orangefärgade trämöblerna från barndomen som "flyttat in" (sedan de kasserats därhemma), smutsen och den provisoriska känslan gör att man bara vill sova där, och inte stanna en minut längre än sömnen varar. Jag bestämde därför redan förra året att det måste ske någonting där, och fick medhåll från både DF och min syster.
 
På min nya Samsung, som är en Note 2, får man en liten penna som verktyg och flera program som kan hjälpa en med kreativa idéer. Jag började därför (av tristess på en dålig föreläsning) att skissa upp en plan på hur vi skall inreda friggeboden när den är klar. Min gamla 120-säng skall dit, och med hjälp av omgjorda loppismöbler, ny färg på väggar och tak, textilier och snygga armaturer så kommer det att bli vrålfint när det väl är klart.
 
En före-bild, men inte någon förebild för en friggebod, skulle jag vilja påstå. Det har förvisso fungerat okej, men varför nöja sig med "okej" när man har visioner? ;)
 

Vi startade med att bära ut alla möbler och skruva isär dem. Min käre far vill väldigt gärna spara på allt, och ville till exempel inte göra sig av med våningssängarna (*suck*). Så vi monterade ner, bar bort och utrymde det lilla huset. Ett tag såg det helt förfärligt ut utanför.
 
Sedan hela boden tömts på möbler fick vi skura, städa, tvätta väggar och tak, skrapa och göra i ordning. Bara förarbetet var många timmars jobb, och det var frustrerande att slita hårt utan att man egentligen kunde se något resultat.
 
Alla böcker skulle till exempel sorteras, och även om jag gillar litteratur så finns det en gräns för vad man har i bokhyllan. Sådant man aldrig läser igen, eller aldrig kommer att läsa, måste få vandra vidare.
 
Vi hann med att göra en ny dörrlist kring ytterdörren. Jag måste säga att Jonas gjorde ett fantastiskt jobb med att passa in den nya, för det var verkligen inte några optimala förhållanden innan.
 
Mr Spackel
Vi hann även påbörja målandet, och grundmålade tre av väggarna och taket, som ska bli vita, innan det var dags att åka hem. Tur med vädret hade vi i alla fall, och jag passade på att ligga och sola en liten stund på söndagen. Man måste ha lite tid att slappna av också, särskilt som vi arbetade till efter midnatt på lördagen.
 
Fruktpaus
 
Lite högtryckstvätt av altanen blev nödvändigt. Så fort man börjar med ett projekt så dyker hundra nya måsten upp. Se bara vilken skillnad det blev! Med lite fler behandlingar och lite omsorg så kommer den här trallen att bli riktigt fin igen.

 
Fortsättning följer. Jag hoppas att ni kommer att tycka att det är spännande att följa vår renoveringsodyssé ute i skogen. Snart återvänder vi, och då blir det fler uppdateringar. Det kommer även uppdateras kring de möbler vi renoverar och gör om, och vad mer vi hittar på.
 
/t
Allmänt, Friggeboden, Inredning, Jag kan själv! | | En kommentar |

Bokrecension: Möss och människor

Häromdagen läste jag ut John Steinbecks klassiker Möss och människor, som skrevs på 1930-talet och som utspelar sig någon gång efter depressionen 1929 i Kalifornien. Boken anses av många ha ett stort litterärt värde som klassiker och är en typisk "skolbok" som åläggs elever i många länder att läsa, diskutera och tolka. Som svensklärare är det svårt för mig att inte få lov att värdera en bok som tänkbar litteratur i undervisningen, och därför tänkte jag även säga några ord om det i min lilla recension.
 
Möss och människor är en linjär berättelse om två män som söker lyckan i livet. De två huvudkaraktärerna består av den listige och beräknande George, och hans vän Lennie (som har någon form av förståndshandikapp). Förhållandet dem emellan är intressant, eftersom George genomgående förolämpar och ger Lennie ovett. De är mycket olika till sina karaktärer, men har trots det ett behov av den andre och söker jobb tillsammans på gårdar i Kalifornien. Lennie är mycket storvuxen och stark, med liten förståelse för normativ social samvaro, men med stor kärlek till små djur och allt som är mjukt och lent att ta på. 
 
George och Lennie har svårt att behålla sina tillfälliga jobb, och mycket av det beror på att Lennie inte förstår sociala regler och är som ett väldigt stort (och lite farligt) barn. De har en dröm om en egen liten gård med grödor, kaniner och spis där de får vara sina egna herrar, och Lennie älskar att höra George berätta hur de skall ha det i deras egenskapade paradis. Men för att kunna köpa sin gård måste de ha pengar, och för att tjäna pengar måste de klara av att behålla sina jobb... vilket är lättare sagt än gjort.
 
 
Enbart dessa karaktärers spel med varandra ger många spännande ingångar för analys och diskussion. Tack vare bokens enkla språk och att den inte är mer än 200 sidor är den tacksam för elever att läsa, och berättelsen är inte svår att följa med i. Utan att bli alltför långrandig skulle jag rekommendera den som bok i skolan, kanske framförallt på originalspråket engelska.
 
Min uppfattning är att allt som benämns klassiker inte per definition är bra, och allt som är bra litteratur är inte klassiker. Det finns mycket litteratur som man tragglat sig igenom "bara för att", och när man nu har ett så stort urval av bra litteratur så ser jag ingen mening med att trycka ner alltför svår och jobbig litteratur i halsen på människor som kanske blir avskräckta totalt i fortsättningen. Jag led till exempel helvetets alla kval när jag i åttonde klass tvangs läsa Moa Martinssons Mor gifter sig, trots att jag egentligen var en läsglad unge. Det var helt enkelt inte rätt för mig just där och då. Samtidigt kan jag inte understryka nog hur viktigt jag tycker att det är att man som vuxen vågar bredda sin läskrets och ger sig på svårare litteratur. Annars är risken att man fastnar i tarvliga och vansinnigt dåligt skrivna böcker som Fifty shades of... och aldrig kommer vidare därifrån. 
 
Möss och människor är inte någon svår bok, även om den på sitt sätt är djup. Jag blev berörd när jag läste den, och läste ut den på bara några timmar . När man flera dagar senare kommer på sig med att tänka tillbaka på boken, då vet man att den var bra. Jag tyckte att bokens stämning, dess karaktärer och handling höll ihop på ett väldigt bra sätt, och därför har jag valt att sätta ett högt betyg på den - även om den kan vara lite blek i jämförelse med storverk som 1984 eller Jane Eyre.
 
Boken har filmatiserats och spelats på teater flera gånger. Den kommer till exempel att sättas upp på Broadway i april i år med bland annat James Franco som George. Så visst lever storyn vidare och det är ju ett rätt bra betyg, eller hur?
 
Betyg: Nio tummar upp av tio
 
/t
Litteratur | | Kommentera |

Val och förväntningar

Efter söndagens avslappnande tillvaro så formligen slungades jag ut i verkligheten på måndagen, med en jobbintervju på morgonen, inlämning av tenta, kursintroduktioner till examensarbetet som skall är vad som måste skrivas nu, inlämning av PM, ordinarie jobb, släpande tentor och så vidare. Så sent som imorse ringde mobilen med ännu ett jobberbjudande, vilket var kul och skönt trots att det därmed blir ytterligare en sak att lägga på den mentala listan. Från inget till två jobb på två dagar. Varför är det alltid så när man söker jobb att det är torka, torka, torka och sedan helt plötsligt blir man totalt överväldigad? Det är så frustrerande, och gör att man får så vansinnigt mycket att ta ställning till. Nu måste jag tänka över min situation ordentligt, men jag har åtminstone ett par vägar, som ser lovande ut, att gå.
 
Idag ska jag, Fredrik och Johanna avtacka vår praktikskola med fika och presenter till våra handledare. Det känns viktigt att få visa att man är nöjd och glad efter alla år, och kanske även få visa att man är tillgänglig på arbetsmarknaden. Sedan i måndags har jag varit i fullständig jobbsökarpsykos, och har sökt flera lärarjobb inför hösten. Jag hoppas på napp så snart som möjligt.
 
Utöver allt som pågår för egen del så händer det en hel massa vid sidan av, och det är svårt (för att inte säga omöjligt) att inte bli påverkad. Det är bra och dåligt om vartannat, men de bra sakerna måste få vara de som man fäster sig vid och minns i slutänden. 
 
 
I skrivande stund är min kära Karin på väg tillbaka till Sverige från Japan. Det är någonting som gläder mig och som ska bli kul. Karin är så härlig, och det uppskattas från min sida att hon kommer att finnas lite närmare till hands framöver. Jag vet att hon haft det fantastiskt bra i Japan, så jag hoppas att hon ska trivas väl på hemmaplan igen.
 
/T
Allmänt | | Kommentera |
Upp