Sveriges huvudstad
Tåget far fram genom det svarta landskapet. Då och då sveper flämtande små gula ljus förbi, som ett minne av en liten civilisation i det stora mörkret. Mörkret är obarmhärtigt och håller hela landet i sitt grepp. Och ännu några veckor till kommer det att äta sig mätt på allt mer dagsljus.
Med ett par intensiva dagar i huvudstaden bakom sig är det en smula trögt att sammanställa allt som upplevts, men jag antar att minnet av det hela inte kommer att bli bättre än vad det är i detta nu.
Vi anlände med tåget i tisdags och tog oss till vårt hotell. För en John Ajvide Lindqvist-beundrare var det spännande att få vandra genom Brunkebergstunneln, som ju figurerar i flera av böckerna på ett högst obehagligt sätt.
Tre kollegor och jag hade sökt och kommit in på en kurs på riksdagshuset, om just riksdagen, och det var två väldigt lärorika och intressanta dagar, även om de var fullspäckade med innehåll.
Höjdpunkterna var flera, men bland annat mötet med talmannen är någonting som jag kommer att minnas. Och visst är det spännande att vandra i "maktens korridorer", få se och spana in kända och okända ansikten, och äta tillsammans med ledamöter och journalister - för att sedan checka in på ett hotell mitt i stan. Jag har känt mig privilegierad som fått åka såhär på arbetstid och fördjupa min verklighetsbild av riksdagen och arbetet som sker i kammare och utskott.
Gårdagens middag på en italiensk restaurang var också riktigt bra, men jag ska inte sticka under stol med att jag nu är ordentligt trött och mest längtar hem. Hotellfrukost och parlamentarisk flärd i all ära, men det jag allra helst vill ha nu är en blöt hundnos i ansiktet, befrielse från skor och att få kura ihop under mitt alldeles vanliga täcke.
/T