Sommarens sista suck?

 
Igår hade jag nästan en overkligt somrig dag. Det blev också en dag som inte alls utvecklade sig som jag först trott, men på ett positivt sätt. Söndagen var ju overkligt fin, med klarblå himmel, och därför trodde jag att dagen skulle innebära att jag först skjutsade Jonas till ett filmuppdrag och sedan kunde leta skattjaktsburkar i godan ro.
 
 
Det blev ändå fyra caches i området, bland annat den här på berget i Långedrag. Sedan gick det väldigt fort. Jonas ringde och sa att jobbuppdraget skulle dra ut på tiden och undrade om jag ville följa med ut på sjön en sväng. Visst, tänkte jag, även om burkletandet pockade.
 
 
 
 
 
 
Jag hamnade således på Leifs segelbåt, som Jonas skulle filma, och så satte vi av ut mot skärgården.
 
 
Det blev ett stopp på Styrsö, där vi handlade lunch med oss till båten som vi sedan åt i solen. Medans vi väntade på vår mat blev det en stor, kall öl på solsidan. Jäklar vad skönt och gott!
 
 
 
Hela tiden filmade Jonas Leif och båten, så jag kunde i lugn och ro sitta och titta på alla fritidsbåtar, färjor och allehanda flytetyg som härjade runt bland skären. Två genier på jetskis hoppade och for bakom färjan. Det såg totalt livsfarligt ut (ni kan se den ena hoppandes på bilden ovan) och jag önskade en aning ondskefullt att de skulle trilla av.
 
 
När vi närmade oss land var solen på väg att gå ner. Vi avslutade med en kopp te inne i båten innan vi rullade hemåt, fyllda av sol, vind och vatten. Jag som trodde att jag skulle gå i granskog med blöta strumpor och barr innanför tröjan. Kontraster! 
 
/T
Allmänt | | Kommentera |

Mjölk och skumpa

 
 
 
Idag är en bra dag. Inte bara på grund av att vi äntligen kunde köpa färsk mjölk från Kåhögs gård. Vi har varit där tre gånger förr utan att få mjölk med oss hem. Första gången var det stängt, andra gången var mjölken slut och den tredje gången var kön nästan femtio meter lång så då struntade vi i det. Idag däremot kunde vi fylla våra glasflaskor i automaten. 10 kronor litern för prima lokalproducerad mjölk som går direkt till gården utan giriga mellanhänder (läs: Arla).
 
 
 
 
De flesta av korna låg och tog det lite lugnt, men den här donnan var social och ville bli både matad och kliad. Det är verkligen värt en extra omväg ut till Partille. Idag var det dock inte någon omväg, utan snarare hade vi Kåhög på hemväg. Kanske i dubbel bemärkelse, för idag har Jonas och jag varit och skrivit kontrakt i Lerum på en lägenhet! Om allt går väl så går flyttlasset om bara ett par veckor och det känns så j*vla bra! Som vi har längtat till någonting större...
 
Ikväll blir det lite firande med skumpa. Jag passade på att visa Jonas runt i köpcentrat Solkatten i Lerum. Jag är ju välbekant med orten eftersom jag varit där en del, bland annat när jag förra sommaren jobbade i kommunens växel. Nu hoppas jag att vi blir ännu mer bekanta med lilla Lerum. Fortsättning följer, om man säger så...
 
/Therese
 
Allmänt | | En kommentar |

En morgondröm

Jag måste säga att september är en av mina favoritmånader på hela året. Det är behaglig temperatur, med sensommarsol om man har tur och lite höstrusk som får en att vilja tända upp hela lägenheten med levande ljus och att finna ro i en god bok. I höst hoppas jag att jag kan läsa mer. Det känns som att jag fått prioritera bort det, och jag saknar det.
 
Just nu är morgnarna det bästa av allt. Varje dag när det är klart så är det så vackert att man ryser när man ser dimman ligga över dalgångarna och mellan trädstammarna. Eftersom jag kör så mycket så spelar sådant ganska stor roll. Det ger mig välbehövlig energi att ha något vackert framför mig på vägen. Att köra sex mil till jobbet, och sedan sex mil hem, i spöregn och moln, suger energi. 
 
Den allra vackraste gryningen upplevde jag i morse. Jag hade sovit hos min mor, som bor utanför Landvetter, och vägen till jobbet därifrån går via Inseros på en fantastisk väg med sjön på ena sidan och skogen på andra. När jag kom runt en krök kunde jag inte göra annat än att stanna bilen, springa över vägen och ta upp mobilkameran. Bilderna är helt oredigerade och som sagt tagna med en helt vanlig telefon. Den proffsige hade nog fått något alldeles fantastiskt i bildväg.
 
 
Samma plats, samma tid men den första bilden tog jag österut och den andra visar norrut. 
 
Den lilla grusväg som jag parkerade bilen på ledde för övrigt, via en ekallé, till ett gammalt övergivet hus med sjöutsikt. Ett ögonblick funderade jag på att helt sonika ockupera det och vägra flytta därifrån. Åh, vad jag vill bort från stan. Dessvärre tror jag att den drömmen är längre bort än någonsin...
 
/Therese
Allmänt | | En kommentar |
Upp