Idag fick Elna vara ensam för första gången. Vi har provat att avgränsa henne till ett annat rum än vårat, och häromdagen gick vi ut och stängde dörren under ett par minuter. Men idag fick hon vara själv på riktigt, även om det bara var i cirka tio minuter. Jag gick till Ica och Jonas var på väg från Allum, och det var ärligt talat med en liten sten i bröstet som jag låste dörren.
Lilla fröken var lagom trött när jag gick.
Jonas kom hem först till ljudet av... Tystnad. Troligtvis sov hon gott och märkte knappt att vi gått. Duktig vovva. Att kunna vara hemma själv är ju en nödvändig lärdom, men det gör det inte lättare att lämna henne...
Så duktig hon är!