Det mullrar och bits

Är det inte det ena så är det det andra. Idag har Elna fått sin första fästing, såklart i ansiktet, som vi med viss möda fick plockat.




Annars har dagen varit ganska ordinär. En av oss (oftast jag) håller koll på lillan medan den andre målar, snickrar eller fixar med något annat som behövs. 



Samtidigt mullrar åskan. Ibland högt och ibland på avstånd. Elna bryr sig inte nämnvärt, men jag är själv en smula nervös när det brakar loss. Jag gräver fram mitt knappt befintliga pokerfejs och försöker bokstavligen låtsas som att det regnar. 


Precis som Julius Caesar adopterade den blivande kejsar Augustus, så har nu Cezar, dock ofrivilligt, fått en liten adept som både följer och apar efter så gott de korta benen förmår. 
Allmänt, Elna | |
Upp