Inga stordåd
Plötsligt är det september. Nu har jag snart jobbat i en månad efter ledigheten, och det har varit mycket att göra (som alltid) men utan flera av fjolårets stressmoment. Bara en sådan sak att jag inte måste lära mig över hundra namn är så vansinnigt skönt. Tiden räcker fortfarande inte helt, men jag lyckas ändå bättre och är mer effektiv. Andra året som lärare blir nog tufft, men i jämförelse med det första året så känns det tio gånger lättare.
Jag hann inte ens femtio meter hemifrån igår, innan jag fick söka skydd under tak vid en trappuppgång. Regnet bara vräkte ner i tjugo minuter och hela innergården blev som en pool. Vansinnigt väder!
Den här helgen har jag, på grund av en hästrelaterad olycka, varit fysiskt ur form. Jag är trött och mörbultad, så jag ställer inga höga krav på att prestera och att göra några stordåd. Igår var det bio och middag med Elin. Vi såg En labyrint av lögner, en tysk film som blivit mycket rosad och omtalad. Den handlar om en ung advokat som börjar nysta i och ställa Auschwitz SS-vakter inför rätta. Det är 50-tal och chockerande många verkar fullständigt ovetande om vad Auschwitz faktiskt var... Filmen var bra, men lite lång. Den historiskt intresserade har nog stor glädje av den.
Idag packar jag matsäck och möter upp granntöserna (Christin och Elin) för en tur till skogs. Det ska bli geocaching, svampplockning, frisk luft, lite motion och trevligt umgänge. Dessvärre har jag bränt mackorna i ugnen, så min matsäck blir nog inte så avundsvärd, haha. Jag får packa med något mer som kan väga upp smörgåsens tragiska uppenbarelse...
/T