En morgondröm

Jag måste säga att september är en av mina favoritmånader på hela året. Det är behaglig temperatur, med sensommarsol om man har tur och lite höstrusk som får en att vilja tända upp hela lägenheten med levande ljus och att finna ro i en god bok. I höst hoppas jag att jag kan läsa mer. Det känns som att jag fått prioritera bort det, och jag saknar det.
 
Just nu är morgnarna det bästa av allt. Varje dag när det är klart så är det så vackert att man ryser när man ser dimman ligga över dalgångarna och mellan trädstammarna. Eftersom jag kör så mycket så spelar sådant ganska stor roll. Det ger mig välbehövlig energi att ha något vackert framför mig på vägen. Att köra sex mil till jobbet, och sedan sex mil hem, i spöregn och moln, suger energi. 
 
Den allra vackraste gryningen upplevde jag i morse. Jag hade sovit hos min mor, som bor utanför Landvetter, och vägen till jobbet därifrån går via Inseros på en fantastisk väg med sjön på ena sidan och skogen på andra. När jag kom runt en krök kunde jag inte göra annat än att stanna bilen, springa över vägen och ta upp mobilkameran. Bilderna är helt oredigerade och som sagt tagna med en helt vanlig telefon. Den proffsige hade nog fått något alldeles fantastiskt i bildväg.
 
 
Samma plats, samma tid men den första bilden tog jag österut och den andra visar norrut. 
 
Den lilla grusväg som jag parkerade bilen på ledde för övrigt, via en ekallé, till ett gammalt övergivet hus med sjöutsikt. Ett ögonblick funderade jag på att helt sonika ockupera det och vägra flytta därifrån. Åh, vad jag vill bort från stan. Dessvärre tror jag att den drömmen är längre bort än någonsin...
 
/Therese
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Wow!!! Ja fina mornar är inte att leka bort! Slogs oxå av dess härnfördhet ibland när jag åkte till jobbet. /Ita

Upp