På Sankt Pauli
Igår blev sista blöta dagen på landet. Tillslut känner man bara bitterhet och tristess när man måste rensa ogräs i spöregn, gå promenad i stormbyar och sitta inne i halvdunkel om kvällarna och se mörka moln flyga förbi på himlen. Hur mycket vi än älskar att vara på landet så kvarstår faktum att det här med sommarsemester tydligen inte är inkluderat när man är ledig i juli...
Vi gjorde därför slutstäd i friggeboden igår inför de tyska hyresgästernas ankomst i nästa vecka och packade ihop oss och alla våra ting... och körde hem till Sankt Pauli. Till och med hundarna var trötta på vädret, och ville hellre ligga i bagaget än strosa runt på tomten. Tur att de har varandra, sötnosarna. Att återse lägenheten var mindre kul, som alltid. Nu måste jag försöka fylla de resterande dagarna med meningsfulla aktiviteter, men det är nästan så att man börjar bli sugen på att jobba.
Vi hade en trevlig kväll hos mamma i fredags med god mat och övernattning. Akilles var som alltid välmående, fluffig och sådär motsträvigt social som han alltid är. Det märks att han tycker mycket om min mamma.
Oftast när man åker från landet innan tyskarna kommer så kan man skörda lite allt möjligt från trädgårdslandet, men säsongen har varit snål så det blev egentligen bara blåbär och rabarber som fick följa med hem. Min tomatplanta, som jag satte ur en halv körsbärstomat i jord, har mått bra i fönstret på landet och har vuxit till sig fint. Nu hoppas jag att den ska bli ännu större och kanske till och med blomma. Det är så kul att prova att stoppa ner allt möjligt i jord och sedan se vad som sker.
Jag fick också plockat en bukett luktärter, som nu står i en vas på köksbordet och doftar något vansinnigt förföriskt. Jag gillar dem skarpt!
/Therese