tessays

Som varje morgon jag kör till jobbet så förvånas jag över hur exakt gränsen mellan det göteborgska och det inländska klimatet går på avfarten mot Hindås. Den här gången kom snöridån precis i samma stund som vi svängde av. Märkligt att det sker precis där och så ofta.

En avåkning längre fram var nog en annan varning, som vi dock i godan ro puttrade förbi. Hjälp hade redan stannat till.

Sedan kom vi till skogsvägen, som det var duktigt med snö på, innan vi körde fram mot vår ännu mindre väg som blockeras med en bom. Där var det stopp. Ingen hade kört för och snön låg djup. Vi fick ta den andra vägen ner...

Alltså. Den vägen innebär en ruskigt lång, brant nedförsbacke och rätt kuperad traktorväg. Ner för den kanade vi med vår tappra lille japan utan dubbdäck. Hjärtat var i halsgropen, men ner kom vi. Nu har Hondan fått leka terrängfordon och plog med kofångaren. 

Imorgon bitti ska jag till jobbet. Jag ska upp. Samma väg. Det kommer jag inte göra med någon större glädje. Det är ett som är säkert. Jag får ta på skinnhandskarna och krigarminen. Så är jag liksom uppvärmd att möta tonåringarna sedan.