tessays

Lördageftermiddagarna är så vansinnigt sköna. Då är min arbetsvecka till ända, och jag kommer hem från jobbet i stallet. En kaffe och lite vila, med benen molande efter en lång dag. Även om stallet också är jobb, med alarmklocka som ringer och väcker och mycket att göra, så är det avslappnande på samma gång. Jag får chansen att glömma allt utom det som sker där och då. Mina små ridelever är så himla härliga, och jag får verkligen energi av att vara i stallet och se hur de utvecklas. Stolt fröken, med andra ord. Man får en annan uppskattning än på jobbet. Barnen i stallet bakar kakor till en, ritar teckningar och vill kramas. Man upplever inte riktigt samma glädje hos högstadieelever, även om de är roliga på andra sätt.

 

Nu bär det nog av till landet i alla fall. Från början skulle vi stannat hemma i helgen, men vädret lockar och drar alldeles för mycket. Sitta här i vår trånga och smutsiga etta när man kan vara på landet och få skit under naglarna, äta gott, basta, få frisk luft och tända en brasa till kvällen. Snart har vi också fått färdigställt vår badtunna som vi kan puttra i.

 

 

Den som är utan tunna, sommarstuga eller frisk luft kanske kan glädjas åt ett vintips istället. Jag är, som tidigare nämnts, väldigt förtjust i just italienska röda viner. Jag är absolut ingen expert, men försöker att snappa upp så mycket jag kan för att på så sätt kunna välja viner som jag vet kommer att smaka bra. Två riktlinjer är att hitta en druva du är förtjust i, och ett land. Kombinera dem, och du har förhoppningsvis ett vin som kommer att falla dig i smaken.

 

Appassimento är lätt att förväxla med ett italienskt druvnamn, men faktum är att det är namnet på den framställningsmetod där vinet tillkommit. Duktiga vinkännare kallar metoden för "fusk-Amarone" eftersom det används (precis som när man gör dyra Amaroneviner) delvis torkade vindruvor i framställningen. Jag gillar det dock. Vin ska inte vara så jäkla pretentiöst alltid.

 

För att återgå till ämnet så var vinet ovanför ett sådant vin, på den druva som på andra sidan Atlanten kallas Zinfandel men som i Italien heter Primotivo. Det är samma druva, men heter olika. Båda är ofta bra, tycker jag, även om jag gillar vin med hög fruktighet men samtidigt låg sötma. Svår kombo, men italienarna verkar fixa det. Tummen upp till Passitivo Primotivo, ett vin för strax under hundralappen som passar perfekt på fredag- eller lördagkvällen!

 

/tessan