Sagan om en falsk nyhet
För ett par veckor sedan upptäckte jag till min förfäran att det var precis så enkelt att sprida falska nyheter som jag trott. Inför min åttondeklass visade jag den falska nyheten om den svenska flaggan och reaktionerna lät inte vänta på sig. Eleverna blev upprörda, arga och frustrerade. Men plötsligt var det någon som hajade till. Var det verkligen realistiskt?
Det var det inte. Det var så falskt som det kunde bli, och det ledde till en mycket intressant diskussion om folk verkligen köper vad som helst på sociala medier, bara nyheten är tillräckligt braskande? Kan det vara så att källkritiken är död?
I sann empirisk anda bestämde klassen och jag att vi också skulle sprida en falsk nyhet, och se om vi fick någon reaktion. Eleverna föreslog ämnen, det ena mer provocerande än det andra, och tillslut stod det klart att vi skulle slå till där det ömmar mest: jultraditioner. Vi skulle sprida lögner om Kalle Ankas jul.
Jag tog kontakt med Storken och frågade om vi fick publicera vår text hos dem, och det gick de med på. Det var bara att skrida till verket, och alltsammans gjordes med största diskretion. Ingen annan skulle veta vilka onda planer som smiddes i klassrummet. Inte förrän det var dags. Dagen D kom i onsdags. Plötsligt låg texten ute på nätet.
Det var så roligt att läsa den. Jag njöt i fulla drag, men sedan glömde jag bort saken under resten av dagen. Det är ju så när man är lärare. Tusen saker sker och man måste tänka på annat. Desto större blev glädjen när jag såg att artikeln faktiskt nämndes på Metros hemsida, och när jag läste artikeln så visste inte skadeglädjen några gränser. Kunde det verkligen stämma att både Rix FM och Aftonbladet svalt nyheten med hull och hår?! Utan att kolla källan?!
Tanken var från början att göra ett pedagogiskt och konkret försök att visa hur lätt det är att sprida falsk information. Nu när jag faktiskt sett med egna ögon hur vansinnigt enkelt det är så blir jag faktiskt lite orolig. Förstår vi verkligen vad vi gör när vi delar utan att tänka till? Idag var det en oskyldig text om tecknad film, men vad sprids utan eftertanke imorgon?
/therese
Politikern som ni valde att du skylla på i artikeln har mottagit väldigt mycket hat pga detta. Känner du någon form av ånger för det du gjort? Hur följer ni upp det i klassen?