Hatkärlek
Jag är en velig jävel. Jag kan stå inne i mataffären och välja bananknippe eller kycklingpaket i flera minuter ibland, fullständigt övertygad om att "Det här valet spelar roll". Jag kan hata att jag är så neurotisk, men samtidigt så är det ganska skönt att stå och rådbråka sin hjärna med trivialiteter. Jag hatar det här blogginläggets inledning, men samtidigt så suddar jag inte ut det jag skrivit utan tycker att det är ganska skojigt att snacka riktig jäkla skit. Och ni läser ju fortfarande, hah!
Någonting som jag verkligen har hatkärlek till är Kallebäck, där jag bor. Jag kan gnissla tänder över de dåliga bussförbindelserna, känna avsmak inför vårt så kallade "Köpcentrum", hata varje sekund de gångerna jag sätter foten inne på Netto och svära riktiga svavelosande eder när jag tvingar upp mig och cykeln för Kallebäcksbackarna. Men samtidigt kan jag tycka att det ganska fint här ändå, trots att hela stadsdelen i princip är en blindtarm som glömts bort och inte behövs lnägre. Jag har nära till Delsjöområdet med sjöar, stränder och långa promenadslingor; på somrarna kan man gå upp till berget och grilla med utsikt över södra Göteborg och Mölndal; jag kan i princip ta mig vart som helst på ett väldigt enkelt och smidigt sätt; och lets face it, det är skitroligt att cykla nerför Kallebäcksbacken (ibland går det så fort att jag måste sminka om mig efteråt, eftersom sminket runnit ut och blivit krigsmålning av fartvinden).
Den här skylten får illustrera allt jag hatar och älskar med Kallebäck. Jo, det är faktiskt så att det står en skylt mitt på en gräsmatta i ett bostadsområde. Vem som satte upp den, när och varför lär väl aldrig komma fram, men visst fan är det dumt? Samtidigt är det ju skitroligt, och alla Kallebäcks hundar jublar förstås.
Jag passade på att plocka lite blommor =)
Min dator är nog det jag älskar och hatar mest. När bredbandet funkar, när fläkten inte slamrar och när den gör som jag vill så minns jag varför jag spenderade alla de där pengarna på den för snart tre år sedan. Men när den gör så som den gör på bilden, då hatar jag den så mycket att jag har god lust att knäcka den över knät. Tyvärr är det mer hat än kärlek emellan oss numera, det är ett förhållande på väg att krackelera fullständigt.
...och ibland inser man att man kan ha världens finaste grannar.
Ni kan ju dra till med en gissning på vad jag lagade för mat idag. Den som gissar rätt får en tumme upp.
/Arrivederci