Ett möte pälsklingar emellan
Idag har det då hänt, det som jag längtat efter och ängslats lite inför. Alma, Olivia och Akilles har nu blivit officiellt presenterade för varandra och har tillbringat flera timmar i varandras sällskap utan någon blodspillan. Det där med hundar tyckte Akilles var en onödig och dum uppfinning. Olivia, som ju är världens snällaste gamla vovve, tyckte Akilles allra sämst om. Olivia fattade inte riktigt vad det var jag höll i, där jag satt på min stol, så hon knallade helt sonika förbi och fick på nöten rakt i ansiktet av en liten, väsande, gråvit boll. Stackarn. Alma, å andra sidan, var extremt fascinerad men lite nervös. Hon glodde och glodde, men vågade inte komma nära, och inte blev det bättre av att Akilles väste och morrade åt henne. Inga allvarligare incidenter skedde dock, så jag är optimistisk. Jag lyckades till och med ta några kort.
Brinnande blickar...
Trött kisse.
______________________________________________________________________________________
För övrigt tycker jag att Karthago bör förstöras och att fyra par skor för under 300 kronor får gälla som ett bra köp. Jag har även, med hjälp av farsgubben, lyckats få ordning på mina hyllplan i köket. Never mind the borrhål, de fixar jag senare. Men visst blev det kanoners? Nu, mina vänner, ska jag våga göra någonting som jag dragit mig för en längre tid på grund av en oresonlig skräck för zombies. Jag ska titta på The Walking Dead.
/Tessan